Ett kuvat och lydigt barn är en tidsinställd bomb.

Efter andra världskriget förnyades uppfostringsdebatten i Sverige. ”Nu när det tyska folket för andra gången har följt sin Führer ut i kriget, måste vi sluta lära barn att lyda. Nu måste vi få en generation som kan tänka själv”, sa den kände barnläkaren Gustav Jonsson. Demokrati kan bara byggas av fria medborgare, inte av skräckslagna undersåtar, hävdade han. Astrid Lindgrens Pippi Långstrump blev en förgrundsgestalt i kampen mot aga och auktoritär lydnadsuppfostran.

Tack vare nya åsikter och ideal utvecklades barnuppfostran till att omfatta och respektera barnet som individ. Trots det börjar auktoritära metoder att återinföras. ”Nanny”, avstängning och tejp över den mun som vågar ifrågasätta visar hur lätt det är att glömma varför det är så viktigt att barn tidigt får lära sig att vad de gör, säger och tycker betyder någonting.
Maktuppfostran har spritt sig även till Alingsås. ”Pojke pepprad i munnen” stod det i Alingsåstidningen hösten 2008. Detta övergrepp skedde i en förskola som ett sätt att lära ett litet barn att inte prata för mycket.
Det otäcka var att de vuxna på förskolan motiverade sitt handlande med att det var en uppfostringsmetod, sanktionerad av föräldrarna. De förstod inte att ett litet barn hade blivit allvarligt kränkt, att ett litet barn fått sin trygghet och sin tilltro till vuxna skadad för lång tid framåt.
Ett sådant förhållningssätt får också konsekvenser för vårt framtida samhälle i stort – vad lär sig en pojke som straffas på det här viset?
Han lär sig att lyda, att göra det han blir tillsagd utan att våga fundera över varför. Ett barn som kränks och kuvas lyder blint för att inte bli bestraffad. Det kan vara bekvämt för vuxna, men det kränkta barnet riskerar att bli en översittare eller en marionett i sin omgivning. Han eller hon riskerar att utvecklas till mobbare eller ha svårt att stå emot grupptryck och att våga säga nej till att kränka och mobba andra. Därför är hot, straff och krav på underkastelse inte bra metoder i barnuppfostran.
Idag tycker de flesta barn i Sverige att det värsta man kan göra mot andra är att delta i mobbning. Ändå går stora skaror av barn till skolan varje dag för att delta i eller passivt åse det allra värsta de vet.
Det vore trist om utvecklingen mot en demokratisk barnuppfostran skulle avstanna långt innan vi ens hunnit halvvägs. För alltjämt lyder barnen! Mobbning motverkas mycket effektivt om barn får trygghet och inflytande över sitt liv och om de behandlas med respekt för sina åsikter och erfarenheter. Då kan de också förstå vad som är fel och våga säga nej.
Vuxna får inte överge barnen om föräldrar, lärare och andra vuxna vågar satsa på demokratisk uppfostran som kräver tid, engagemang, kunskap och respekt i hemmet, i förskolan och i skolan belönas vi med barn som visar vad som är rätt och fel. Ett kuvat och lydigt barn är en tidsinställd bomb.