lördag 12 februari 2011

Comviq och mobbning

När och hur utsätts vi för mobbning? Hur påverkas våra barn? Är det okey att skoja på andras bekostnad?

Frågorna blev aktuella för mig när Comviq sände sin reklam Comviq Kompis en helt vanlig tisdagskväll på TV4. Deras reklamsnutt börjar med att en vanlig kille sitter helt ensam i en stor matsal. En snygg kvinna kommer fram och frågar: ”Är det du som är Johan Persson?” Killen svarar jakande och då ställer sig alla i matsalen upp och sjunger att han är ”trög i huvudet, ett fegt pucko som tänker som en drogad apa och är så dum i huvudet att man skäms”. Sedan slängs han i en container och medan han sitter där – ensam, kränkt och misshandlad –kommer en text upp i rutan där det står: ”Utan Kompis ingen kompis”.

Jag blev så upprörd att jag skrev en anmälan till Reklamombudsmannen redan samma kväll. Tack och lov var det många andra anmälare som också tagit illa vid sig av den kränkande reklamen. Inslaget fälldes med förklaringen att Reklamombudsmannen ansåg att den förhärligade mobbning och våld.

Min upprördhet sköt till nya höjder när jag fick se Comviqs och reklambyrån Forsman & Bodenfors representant Stefan Rudels svar på kritiken. De sa att reklamen inte visade mobbning och den var bara ett sätt att ”skoja till det”.

Jag blev arg och ledsen därför att jag hade hört just det svaret så många gånger. När jag stod helt ensam i klassrummet och försökte få fröken att förstå vad mobbningen gjorde med mig sa mobbarna alltid ”vi skojade ju bara”, precis som Comviq. Fröken ansåg att svaret var en tillräcklig ursäkt och därmed kunde mobbningen fortsätta. Det var ju bara på skoj, det tyckte ju både mobbarna och fröken.

Barn och unga berättar för mig att vuxna fortfarande säger att mobbarna ”bara skojar”. Det betyder att de inte förstår hur farlig mobbning är. Mobbning frodas i skolan och i företagens sammanträdesrum om vi inte är vaksamma och lyhörda. Det är viktigt att tänka på vad man säger och hör, också i samtal vid familjens köksbord och vid TV:n.

Comviq borde veta bättre och så även Stefan Rudels. Jag skrev till honom för jag ville höra hur han hade tänkt. Men, kära läsare, han tog sig inte ens tid att svara. Varför?. Var han själv en mobbare i skolan eller en som tittade på när andra mobbade? Mobbad kan han inte ha varit för då hade han aldrig mobbat med reklam.

Reklambyråer och TV-kanaler påverkar oss. Det är deras uppgift, men därför har de också ett extra stort ansvar. Dessutom är det proffsigare att vara förebild än mobbare.

Lisbeth Pipping

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar